Jag föreställer mig den svenska historien som förlåtande. Den vet att vi gör våra misstag. Det är ingenting som bör hållas mot en. Det definierande slaget för många svenskar stod vid Poltava, och det gick ju ur den svenska statsmaktens perspektiv sisådär.
Andrées polarexpedition var ett misslyckande från den stund den kastade loss och kraschade efter två dagar, ändå vår mest kända expedition. Den svenska marinhistoriens mest berömda skepp sjönk efter någon kilometer, men det blev ju åtminstone ett fint museum av Vasa.
Jag har aldrig tänkt på det så; kanske för att den levande svenska offentligheten inte är förlåtande och nog sällan har varit. Men det är intressant, och du har en poäng med dina exempel.