Det finns många skillnader. Likheten är i mekanismerna och utfallet: Ofta var Vilks inbokad att få ställa ut eller delta i en paneldebatt - men så bokades han av. För att man inte kunde skydda honom eller kände obehag. Så är det med Yasin också. Han kan inte framträda med sin musik.
Jo, men den ena var jagad av fanatiska extremister för sin provocerande konst, den andra förefaller vara jagad av medlemmar av konkurrerande gäng pga sin gängtillhörighet. Rätt olika mekanismer, som jag ser det.
Ingen av dem förtjänar att dödas. Och samhället har/hade svårt att skydda dem och samtidigt värna deras möjlighet att uttrycka sig.
Naturligtvis förtjänar ingen av de att mördas. Men om kurdiska räven börjar skriva powerballader och vill turnera land och rike runt vore det befängt att bli kränkt att polisen inte kan garantera arrangemangets säkerhet.
Jag har bara reflekterat över att Yasins och Vilks situationer och roll i offentligheten på vissa sätt liknar varandra. Jag blev inte heller kränkt av att Vilks inte fick ställa ut och att många ansåg att han fick skylla sig själv. Men jag tyckte att det var intressant att skriva om.
Ofta sa folk lite nedsättande om Vilks: ”Han är ingen Rushdie direkt”. Men det blir liksom ovidkommande när någon försöker döda dig om du visar dig. Principen blir densamma.
Jag är övertygad om att Vilks hade störts av att Yasin inte tycks kunna framträda.
Yasin har valt en kriminell livsstil, och då är det i någon mån rimligt att han tar konsekvenserna av det. Världen blir inte bättre av att fler väljer att bli kriminella. Vilks valde inte att leva under hot. Det var förövarna som valde att försöka mörda honom.
Jag är övertygad om att Vilks hade störts av att Yasin inte tycks kunna framträda. Han är en fri man som inte avtjänar något straff och bör kunna spela sin musik offentligt.
Frågan om när ett brott är sonat förtjänar en egen debatt. Jag tycker nog inte att ett avtjänat straff alltid räcker. Någon som har suttit i fängelse för att ha misshandlat sin partner, blir inte en hedersman på muckdagen, till exempel. Debatten om hotbilden mot Yasin är en annan.
Jag tycker inte att artister eller författare eller konstnärer behöver vara hedersmän eller moraliska föredömen för att få framträda. Vilks kände själv såhär
Efter Metoo hamnade många debattörer i motsatt läger. Även när det gäller vitmaktmusik och norsk black metal. Det är svårt att hitta generella principer. Men om Breivik eller Nytorgsmannen började göra svängig musik, skulle de nog få svårt att hitta samarbeten.
Ja. Alla har en gräns. Därför viktigt fortsätta samtala.
Jag tror att vi är inne på farliga vägar om bara kultur och kulturutövare som anses uppbyggliga eller gör världen bättre anses skyddsvärda.
Har varken påstått något sånt, eller sagt att han inte bör vara skyddsvärd. Jag säger att det är skillnad mellan Vilks situation och att avsätta offentliga medel åt att personer som lägger ut mordkontrakt på varandra (och där oskyldiga dödas till höger och vänster) ska stå på scen och sjunga om det
Jag har inte sagt något om offentliga medel eller finansiering av säkerhet, men konstaterat att deras situationer i offentligheten liknar varandra. Avbokning efter avbokning, hotbild, obehag.
Liknar varandra endast ytligt. Deras respektive situation inte alls analoga.
Vi är inne på än mer farliga vägar om svensk medie/kulturelit omhuldar en musikgenre som så intimt lever tillsammans med gängkriminaliteten i en samhällsomstörtande verklighet.
Att skydda Vilks så att han kunde ställa ut var inte att omhulda det muslimhat som han inte hade något emot att associeras med (som när han framträdde på konferensen SION där muslimer liknades vid råttor).
Du må vara vilksexpert men vad han hade tyckt i ämnet kan vi bara spekulera i. Din liknelse ovan tyder enligt mig på att du antingen förstorar Vilks och hans muslimhatande vänners samhällsomstörtande kapacitet eller förminskar Yasin och hans gangstarapsgelikars betydelse för ovan nämnda verksamhet.